Terzo Tempo: Något att skriva hem om..

Man skulle kunna säga att 2-2 hemma mot Vaslui inte är ett resultat att skriva hem om, men faktum är att det fanns en del positiva saker innan och under matchens gång som gör att det faktiskt är värt att, göra just det jag gör nu: skriva hem om det. Framför mig sitter just nu Andrea Stramaccioni och svarar på frågor samtidigt som jag försöker smälta det vi just sett.

Inför 41 326 åskådare började Inter bra och hade ganska bra kontroll på matchen, dock utan att skapa några farligheter. I matchminut 35 lyckades Vaslui överlista Interförsvaret och fick en korrekt dömd straff. Egentligen tycker jag av princip inte att någon straff som döms mot Inter är korrekt men om jag tar av mig de svartblåa glasögonen kan jag gå så långt att jag medger att Castellazzi faktiskt fällde Vasluispelaren och att en straff trots allt var ett rättvist beslut. Något som däremot inte är rättvist, och det är det inte bara jag och Stramaccioni som tycker, är att Castellazzi även fick rött kort. Straff plus utvisning känns som ett alldeles för hårt straff för en enskild händelse. Precis som Stramaccioni tycker jag att den regeln bör ses över. En varning och straff skulle vara ett betydligt mer skäligt straff för den förseelse Castellazzi gjorde sig skyldig till.

Som en följd av Castellazzis utvisning fick Cassano lämna planen efter bara 35 minuter och lämna plats för målvakten Vid Belec som fick göra sin debut för Inter genom att direkt släppa in en straff. Inte mycket att säga om den. Vasluis lagkapten Stanciu gjorde vad han skulle och Belec gjorde vad han kunde, men det räckte inte den här gången.

Resultatet 0-1 var inte någon anledning att trycka på den berömda panikknappen men väl en anledning att åtminstone ta reda på var den sitter. Jag iakttog Stramaccioni vid tidpunkten och han såg förvånansvärt lugn ut. En normal människa hade redan där börjat fundera allt för mycket och spanat upp i den regniga himlen och sett olyckskorparna samla sig. Inte Stramaccioni. Vår tränare väntade till halvtid med att byta ut mittbacken Walter Samuel mot mittfältare Fredy Guarin. Kanske inte direkt ett byte som exempelvis Ranieri hade gjort förra säsongen. Han hade gjort tvärtom

Inter gick ut i andra halvlek med besvärliga förutsättningar men med Fredy Guarins pondus och beslutsamhet på mittfältet kändes det tryggt. Il Nostro Toro Guarin gjorde en storartad andra halvlek. Guarins brytningar gav Inter chansen att kontra i en match som alltmer utspelades på Inters planhalva. Vaslui behövde göra mål och lyfte upp laget samtidigt som de var en man mer.

Inters kontringar slutade ofta med att antingen Coutinho eller Palacio fick bollen på Vasluis planhalva. De gjorde bägge två bra insatser och i matchminut 76 fick Coutinho bollen och till höger om honom fanns den ständigt löpande och ständigt tillgänglige Palacio. Detta uppfattade Coutinho som smekte fram bollen till Palacio som fick näst intill öppen gata mot målet och fri med målvakten var det ingen diskussion. 1-1 och Inters fortsatta äventyr i Europa kändes allt säkrare.

I tre minuter varade den känslan. När debutanten Belec gjorde en mindre bra insats på en hörna tog Vaslui genom en nick av Varela åter ledningen och nu var det inte bara Belec som var nervös utan större delar av publiken. Ett mål till för Vaslui i det här läget hade inneburit att laget missat Europa League.

Med tio minuter kvar hade Vaslui allt att vinna och fortsatte att trycka på. Inter tog ut Jonathan i den 85:e minuten, satte in Ranocchia och fortsatte att avvakta och satsa på kontringar. Jag berättade tidigare om hur bra Guarin var. Med fem minuter kvar hittade han fram till Palacio som fick ett drömläge att punktera dubbelmötet men målvakten gjorde en bra räddning. Guarin skulle dock få revansch i den andra övertidsminuten då han vann bollen, tog sig förbi två försvarare och slutligen sköt ett skott som överlistade målvakten. Vaslui var ett slaget lag och viktigast av allt: Inter var det segrande laget. Publiken jublade, Guarin jublade och Stramaccioni sparkade på vattenflaskor. Lättnad och glädje.

Som jag skrev tidigare är 2-2 mot Vaslui inget bra resultat på förhand, men så som matchen såg ut finns det mycket att vara glad över. Vi ska komma ihåg att Vaslui fick spela två tredjedelar av matchen med en man mer och att de skapade sina chanser på fasta situationer. Inter å andra sidan lyckades göra två mål med en man mindre och med flera av sina bästa spelare borta.

Det var matchen..

Det riktigt stora hände innan matchen. Rykten hade tidigare gjort gällande att Inters tidigare målvakt Julio Cesar skulle kommit till matchen mot Roma för att tacka Interpubliken. Nu kom han idag istället och vilka hyllningar han fick uppleva. Curva Nord rullade ut en banderoll med texten: “Chi la maglia ha amato e onorato, non verra mai dimenticato JULIO UNO DI NOI” (Den som har älskat tröjan och hedrat den kommer sannerligen aldrig att glömmas. Julio EN AV OSS). Jag instämmer och önskar buona notte!

Foto: Thomas Salme