Vi är tillbaka, Inter är tillbaka och det känns underbart att få sätta sig ner och skriva säsongens första ”Terzo Tempo” efter en sådan insats av Nerazzurri. Första matchen i ligan, första tre poängen och första ligapremiärvinsten på sex år. Att dessutom se Inter spela tryggt och övertygande mot ett offensivt satsande Pescara, samtidigt som konkurrenterna tappar poäng, är inget annat än härligt. Ikväll har vi dessutom fått se två spelare utmärka sig, två spelare som kommer att bli essentiella för Inter under säsongen. Skönheten och Odjuret; Wesley Sneijder och Fredy Guarin.
Att man från minut ett fick se ”Il Guaro” som var laddad till tänderna och tog sig an Pescaras mest framstående spelare Vladimir Wiess, en duell som skulle vara genom hela matchen, och gå segrande ur den striden med huvudet högt, är helt fantastiskt. Guarin var dessutom inblandad i en hel del av Inters spel och rörde sig över hela planen och betedde sig precis som en sann tvåvägsmittfältare ska. Det enda Guarin saknar för att bli en av de bästa i den rollen är lite känsligare fötter som har lite bättre kontroll och slår lite precisare passningar. Om Strama kan nöta in det så har Inter fått sig en alldeles egen Daniele De Rossi. Jag tror att Fredy Guarin kommer växa med uppgiften och bli en av Inters mest betydande spelare på mittfältet och för balansen mellan lagdelarna under årets gång. Ett tillskott som Inter verkligen har behövt. Il Capitano och Cuchu kan inte springa sig till döds hur länge som helst och då känns det tryggt med en ung och hungrig slitvarg i vår colombianske murbräcka. Vad ska man säga egentligen? Forza Fredy!
Om Guarin var det odjur på mitten som vi behövde så visar Wesley ”WS10” Sneijder upp att han sannerligen är skönheten och kronjuvelen i Inters lagbygge. Passningen framtill Antonio Cassano som leder upp till Diego Militos mål är helt enkelt världsklass, 2010-klass… Wesley Sneijder-klass. Man kan tydligt se att Sneijder är tillbaka och är lycklig i Inter under Stramaccioni. Det finns en spelglädje i sättet som han rör sig på planen och han får nu utrymmet han behöver för att kunna spela sitt spel utan att han ständigt blir punktmarkerad och sänkt när han tar emot en boll med ryggen mot mål, så som det såg ut under nästan hela förra säsongen. Det finns en mjukhet och elegans i allt som Sneijder gör på planen och det finns ingen bättre känsla än att se honom komma tillbaka till den nivån som han hade under trippelåret. Kanske försvann han lite ur spelet i slutet av andra halvleken, men om Sneijder håller den standard som han höll under första halvlek, då luktar det Scudetto i hela norra Milano.
Ska man vara lite kritisk så blir man skrämd av vår backlinje, sannerligen så blir varken Ranocchia, Silvestre eller Nagatomo borttrollade av motståndare som kommer med boll, men det känns aldrig riktigt tryggt att de ska hänga med en djupledslöpande forward som Elvis Abruscato som flera gånger kändes som om han kom två steg före Andrea Ranocchia när lyftningen kommer. Det är något som Stramaccioni måste jobba på för att det ska kunna bära hela vägen. Kanske kan Walter Samuel ha lite privatlektioner med sina försvarskollegor på just den punkten.
Vad beträffande Stramaccioni så fortsätter han imponera med sin tydliga spelidé och man ser nu ett Inter fyllt av tempoväxlingar, taktiska drag och ett utvecklat kortpassningsspel. Det luktade nästan lite ”tiki-taka” under korta moment, som om något annat skulle kunna bli när man låter Cassano leka med Sneijder och Milito. “Il Principe” gör också en strålande match, trots en miss som vi alla får hoppas var en engångshändelse. Man får även buga för samtliga nyförvärv som gjorde övertygande insatser. Walter Gargano visade grinta och att det kommer krävas en hel del för att gå förbi honom på mittfältet, Silvestre känns som att han kan bli en stabil mittback och Antonio Cassano har tagit tillbaka ”Pazza” till Inter.
Låt oss avrunda vid ett par ord kring Antonio Cassano och vad han kommer bidra med till Inter. Cassano har alltid varit en talangfull fotbollspelare, men aldrig riktigt nåt den absoluta toppen. Jag tror att möjligheten finns för honom i Inter. Om Wesley Sneijder är skönheten och Fredy Guarin är Odjuret, så är Antonio Cassano båda två inrullad i sin 175 centimeter långa kropp.
